Den enes skrot den andres guld

Min gamla iMac Globe i sitt nya hem
Foto: Daniel Erkstam

För ca tio år sedan köpte jag världens snyggaste dator, iMac Globe G4. Då var den både kul att jobba med och snygg att se på. Sedan flera år har den inte varit användbar till något vettigt, långsam processor, lite minne och ett gammal operativsystem sätter sina begränsningar. Men den är ju lika snygg fortfarande.

Därför har den haft sin plats på skrivbordet hemma i arbetsrummet fram till för ett par månader sedan då jag bestämde mig för att det var dags att göra plats för mer användbara saker. Jag slänger dock inga lagringsenheter utan att antingen ha skrivit över data ordentligt eller fysiskt ha förstört dem, mängden pusselbitar om ens privatliv på en modern hårddisk är väl stor även om man inte håller sig med privata vuxenfilmer eller liknande. Jag ställde ner den på golvet i väntan på att jag skulle ha tid att plocka ur hårddisken och där blev den stående.

Kort efter att jag till sist kommit till skott och skruvat ur hårddisken dök det upp ett inlägg i Teknikbubblan på Facebook där någon kastat sin Globe och min vän Daniel Erkstam kommenterade att den skulle han ha velat ha! Jag erbjöd honom min istället och efter lite funderingar kring hur vi skulle lösa transporten från Mölnlycke till Knivsta till rimlig kostnad träffades vi igår i samband med att Daniel ändå var i Göteborg och den gamla klenoden bytte ägare. Nu pryder den istället sin plats hemma hos Daniel och en vacker dator är räddad från skroten ännu några år!

Dag 4 i #blogg100

Konsten att sänka sin egen webbsajt

Server is too busyI mitt arbete ingår bland annat att se till att de stora webbsajter jag jobbar med klarar både ordinarie trafik och eventuella toppar i samband med kampanjer eller illasinnade attacker. Av naturliga skäl väcks därför alltid mitt intresse när någon misslyckas med just detta. Igår fick jag anledning att kombinera detta professionella intresse med mitt mer privata intresse för whisky.

Destilleriet Laphroaigh har en kundklubb som heter Friends of Laphroaig med i storleksordningen en halv miljon medlemmar. I år fyller destilleriet 200 år och det måste ju givetvis firas. Igår skickade de ut epost till alla oss Friends of Laphroaig och meddelade att de släpper en specialutgåva med anledning av jubileet, att denna är begränsad till 2500 flaskor och att den finns tillgänglig för köp i deras webbshop omedelbart. En halv miljon whiskyentusiaster som skall dela på 2500 flaskor kan bara leda till en sak – alla kastar sig över beställningsknappen så fort de bara kan. Sajten var mer eller mindre nere i 12 timmar…

Kundernas besvikelse blir givetvis stor med negativa produktrecensionerna i webbshopen som till exempel ”THIS IS NOT HOW YOU TREAT FRIENDS ….” och ”CRIPPLED WEBSITE……….NO WHISKY”. Att sajten går ner kan ju ses som ett tecken på succé, men tyvärr ger det väldigt negativ kundupplevelse. I en kommande bloggpost skall jag försöka utveckla lite om hur de kunde gjort istället.

Om jag fick någon flaska? Jodå, framåt midnatt igår släppte trafiken så pass att det gick att genomföra ett köp. Många hade uppenbarligen misslyckats tidigare på dagen för det fanns flaskor kvar. Nu är de dock slutsålda.

Dag 3 i #blogg100

Brustna förväntningar

Foto: Nikon
Foto: Nikon

Idag släppte Nikon sin nya entusiast-kamera, D7200. Jag har väntat på denna ganska länge och hoppats att det blir den jag köper för att väcka liv i mitt avsomnade fotointresse. Som vanligt fanns det en mängd spekulationer om vad den nya modellen skulle innehålla och det är ju dessa om driver intresset och bygger förhoppningar. Tyvärr uppfyller inte den lanserade produkten mina förväntningar – snacka om antiklimax!

Det jag främst saknar är den vridbara skärmen som Nikon har på serien under, t ex D5500. En sådan skärm ger utökade möjligheter till makrofotografering och till att ta bilder ur lite mer udda vinklar som t ex med kameran över huvudet i folksamlingar etc. Man kan bara spekulera i varför Nikon väljer att utelämna en sådan funktion som finns på deras enklare kamera, men jag gissar på oro för hållbarheten i gångjärnen till skärmen när den används halvprofessionellt.

Utöver skärmen så hade jag hoppats på en inbyggd GPS för att automatiskt kunna tagga bilder med platsdata. På den lite äldre modellen D5300 i samma lite enklare serie som D5500 enligt ovan finns denna, däremot saknas den av okänd anledning på D5500.

Istället för snabbt förhandsboka en D7200 blir det nu att ta en funderare till – vilken kamera vill jag ha? Lyxproblem, javisst, men ändå…

 

Dag 2 i #blogg 100

 

Blogg 100 – vara eller inte vara?

Jag har tidigare försökt mig på Fredrik Wass bloggutmaning #blogg100, att blogga varje dag 100 dagar i sträck. Senast, 2013, orkade jag drygt halvvägs innan vardagen kom emellan och det blev mer press än kul.

In i det längsta har jag tvekat om jag skall hoppa på igen i år. Å ena sidan är det väldigt givande att ”tvingas” formulera och skriva ner några av sina tankar varje dag, å andra sidan blir det lätt stressigt att prestera något varenda dag. Men nu, fem i tolv dag ett, bestämmer jag mig till sist – jag gör ett försök i år igen!

Dag 1 i #blogg100

Blogg100 går i mål – men utan mig

Idag går de som började #blogg100 från första dagen och inte haft några uppehåll i mål efter 100 dagar. Ett antal av de bloggare jag följt har faktiskt lyckats med föresatsen att blogga varje dag 100 dagar i sträck – en imponerande prestation!

Min egen #blogg100 höll i 54 dagar, i sanningens namn med lite tunna inlägg på slutet. Sedan tog mycket att göra både hemma och på jobbet ut sin rätt och jag kom av mig. Efter att inte ha skrivit på en vecka var det lika bra att inse faktum – det höll inte. Trots detta tycker jag att jag lärt mig en del av mitt mer regelbundna bloggande och jag hoppas komma tillbaka och skriva lite mer regelbundet framöver. En post i veckan känns om en rimlig ambition – får se hur det går!

 

Trött men nöjd

WebCoast 2013 är till ända och vi kan summera tre dagar knytkonferens. 250 deltagare har träffats och utbytt tankar, idéer och kunskaper. De flesta verkar vara mycket nöjda med helgen. Tack vare vännerna på FKDV och alla andra som hjälpt till att filma och streama sessioner kan vi återuppleva sessioner vi vill se igen och se andra vi missat – WebCoast räcker länge till!

Själv är jag trött men nöjd. Allt har gått enligt planerna och de få små avvikelserna vi haft har vi kunnat hantera på bra sätt. Stort tack till alla deltagare, sponsorer och  vänner i arrangörsgruppen som gjort helgen så bra!

 

Dag 52 i min #blogg100

En dag i WebCoasts tecken

Dagen idag har gått helt i WebCoasts tecken. Jag är nyss hemkommen efter en lång härlig dag med trevliga möten och lärorika sessioner. I princip har allt gått enligt planeringen och jag är mycket nöjd med hur dagen förlöpt.

Som arrangör hinner man ju inte alltid gå på alla sessioner man skulle önska, men jag har ändå hunnit lyssna och lära mer om bland annat Klout, nya former av (e-)demokrati, presentationsteknik, att söka bilder till mina presentationer och laptoping. Utöver sessionerna har vi bland annat haft lunchbeat/lunchdisco och en fin middag med quiz och efterföljande disco i kongresshallen.

Fyra duktiga studenter från event-utbildningen på Lindholmen hjälpte till under dagen. Stort tack till Marko, Mikael, Sara och Sophia för både handräckning, positiv attityd och initiativförmåga!

Dagen började som vårdag och slutade i snöstorm – Göteborg visar upp alla sina sidor för våra besökare!

 

Dag 51 i min #blogg100

 

WebCoast – precis som planerat fast ännu bättre

Dagens start på WebCoast blev precis som vi planerat, fast ännu bättre! Allt har flutit på fantastiskt bra, alla deltagare verkar nöjda och många har på olika sätt hjälp till för att göra konferensen så bra den kan bli.

I år provade vi ett nytt grepp och lade till en halv dag med längre workshops, det är dem vi haft idag. Personligen trodde jag i förväg att vi kanske skulle få 80-100 av konferensens totalt 250 deltagare i dagens program. Strax efter workshopparna startat hade 154 personer (!) redan kommit och checkat in – fantastiskt vilket gensvar! Utvärderingen kommer säkert ge ytterligare information om vad deltagarna uppskattat och inte i workshopparna, men det känns redan nu som att de kommit för att stanna.

När vi stängde incheckningen strax efter 19.00 ikväll hade mer än 230 personer kommit, resterande 15-20 personer lär dyka upp imorgon bitti.

Trött i fötter och öron men glad och nöjd i själ och hjärta säger jag härmed god natt! Imorgon bitti fortsätter WebCoast.

 

Dag 50 i min #blogg100