En artikel i Allums reklamtidning fick mig av någon konstig anledning intresserad av att läsa Martin Haags bok om att börja träna löpning, Heja, heja! Jag som aldrig varken gillat löpning eller kunnat springa några längre sträckor blev alltså intresserad av en bok om att börja träna löpning – hur gick det till egentligen?
Jag gillar eböcker, de tar bara plats i iPaden och inte i bokhyllan. Dessutom har ju iPaden bakgrundsbelysning så att man kan läsa i sängen eller barnkammaren utan att tända lampan. Nackdelen är väl främst risken för iPad-näsa. Steget från tanken ”det där vill jag läsa” till boken i handen blir ju också väldigt kort, så inom ett par minuter hade jag köpt boken och börjat läsa.
Martina beskriver på ett lättsamt och inspirerande sätt sin resa från att bara orka lunka i tolv minuter till att hon springer sitt första maraton 18 månader senare. Budskapet är tydligt – det går om man vill! Undrar hur länge jag orkar lunka fram om jag snörar på mig mina gamla löparskor? Men det var ju det där med viljan också… Det känns som att jag har en bit kvar från”borde göra” till ”gör”…
För första gången i #blogg100 får jag nu ta till bakdatering av detta inlägg. Efter klassiskt svenskt fredagsmys med tacos följt av Postis Per och Wild Kids på TVn och en stund i mörklagt barnrum under nattningen tog energin slut och både jag och Katja somnade tvärt i soffan. Jag vaknade lätt omtöcknad strax före midnatt och insåg att min mossiga hjärna inte skulle klara att panikblogga – bättre att ta två inlägg dagen efter istället. Så här är det första av dessa!
Dag 38 i #blogg100