Inbox zero – en utopi?

Jag tror på idén bakom inbox zero – att varje dag jobba ner sin inkorg i eposten så att den är tom. Däremot har jag svårt att nå dit själv, trots flera år av någorlunda seriösa försök. Just nu innehåller inkorgen på min jobbmail 463 mail och inkorgen på min privata mail 419 mail. Alla dessa mail är lästa en första gång och jag har fattat beslutet för var och en av dem att det är något jag behöver agera på. Det kan innebära allt från två minuter till flera timmars arbete med varje. Hur blev det så här?

För mig räcker det med några dagar med normalt eller lite extra stort inflöde av epost samtidigt som jag av något skäl inte hinner jobba undan i normal takt, kanske på grund av extra mycket möten på jobbet eller kvällsaktiviteter hemma, för att antalet snabbt skall klättra uppåt. Ganska nyligen var inkorgen för min privata mail nere på 270 efter ett rejält ryck från nästan 500 – men nu är den tillbaka igen. Samma sak med jobbmailen, jag kämpade runt 200 ganska länge men några månader med extremt mycket att göra har förflyttat antalet uppåt rejält.

Hur gör man egentligen för att ta kommandot över sin epost när man redan provat tvåminutersregeln (allt som tar kortare tid än så att lösa tar du hand om första gången du ser det) och försökt att inte ta i varje ärende mer än en gång? Att flytta allt till en separat mapp ”besvaras senare” hjälper inte mig, det ger bara mer administration och ingen riktig avlastning.

Den mest radikala lösningen är att markera alla och sedan trycka delete – var något viktigt kommer avsändaren troligen höra av sig igen. Jag är inte riktigt redo för det steget, tror att jag kan missa för många viktiga eller roliga saker på vägen.

Hur gör du för att hålla jämna steg med flödet av epost och för att komma ikapp när mailen samlat sig på hög?

 

Dag 41 i #blogg100

 

BankID-dosa med dålig användbarhet

Häromdagen fick jag mina nya dosa för BankID. Min bank slutade i månadsskiftet februari-mars att dela ut mjuka certifikat för elektronisk legitimation och hänvisar istället till BankID som finns på deras VISA-kort tillsammans med en dosa de skickar ut kostnadsfritt. Tyvärr är dosan inte alls så användarvänlig som den kunde, och borde, vara.

Det första jag reagerar mot är att sladden pekar åt fel håll, mot mig istället för från mig. Det känns inte intuitivt, det skiljer sig mot hur det ser ut i butik och passar dåligt för att ligga fast inkopplad på skrivbordet hemma.

Min andra reflektion är att sladden inte är löstagbar. Dosan blir därför ganska klumpig att ha i väskan. Idag har dessutom allt fler en mini- eller microusb-kabel i väskan eller på skrivbordet för att ladda sin telefon, varför inte använda samma sladd för att koppla in BankID-dosan?

Och detta är saker jag reagerat på innan jag ens kopplat in den… Jag anar att det kan komma en uppföljning på det här inlägget när jag väl anslutit dosan till datorn – att få den att funka med Mac ryktas inte vara helt trivialt…

 

Dag 40 i #blogg100

Passion kan förändra världen

1997 hade Steve Jobs nyligen återkommit till det Apple han fått sparken från 1985. Apple stod på konkursens rand, och nya grepp behövdes för att visa välden varför vi skulle köpa nästa dator från Apple. Det handlade då enbart om datorer, varken iPod eller iPhone var ännu uppfunna. Steve Jobas tog det då järva steget att strunta i att prata om prestanda eller jämföra sig med huvudkonkurrenten Windows och valde att istället berätta en historia om vad företaget står för. Trots att Apple är ett konkursfärdigt bolag med bara några få procents marknadsandel vågar Steve Jobs jämföra Apple med några av världens starkaste varumärken som Nike, Coke och Disney. De kärnvärden han väljer att lyfta fram är inte heller anspråkslösa – ”Vi tror att människor med passion kan förändra världen till det bättre!”

Idag kallar vi den här typen av marknadsföring för storytelling och konceptet har utvecklats ytterligare. Apples kampanj ”Think Different” är fortfarande bland den bästa reklam som någonsin gjorts.

I filmen nedan kan du se Steve Jobs utveckla de här tankarna mer. Filmen har tyvärr både dålig bild och dåligt ljud, så hörlurar rekommenderas.

Här finns hela Think Different filmen i lite bättre kvalitet:

Vad vill DU att världen skall veta om DITT företag?

För andra dagen i rad får jag nu ta till bakdatering av detta inlägg i #blogg100. Jag däckade i soffan igår kväll och missade både den inspelade reprisen av Melodiefestivalen och tiden för att blogga. Här kommer därför det första av dagens förhoppningsvis två inlägg!

Dag 39 i #blogg100

Heja, heja!

En artikel i Allums reklamtidning fick mig av någon konstig anledning intresserad av att läsa Martin Haags bok om att börja träna löpning, Heja, heja! Jag som aldrig varken gillat löpning eller kunnat springa några längre sträckor blev alltså intresserad av en bok om att börja träna löpning – hur gick det till egentligen?

Jag gillar eböcker, de tar bara plats i iPaden och inte i bokhyllan. Dessutom har ju iPaden bakgrundsbelysning så att man kan läsa i sängen eller barnkammaren utan att tända lampan. Nackdelen är väl främst risken för iPad-näsa. Steget från tanken ”det där vill jag läsa” till boken i handen blir ju också väldigt kort, så inom ett par minuter hade jag köpt boken och börjat läsa.

Martina beskriver på ett lättsamt och inspirerande sätt sin resa från att bara orka lunka i tolv minuter till att hon springer sitt första maraton 18 månader senare. Budskapet är tydligt – det går om man vill! Undrar hur länge jag orkar lunka fram om jag snörar på mig mina gamla löparskor? Men det var ju det där med viljan också… Det känns som att jag har en bit kvar från”borde göra” till ”gör”…

För första gången i #blogg100 får jag nu ta till bakdatering av detta inlägg. Efter klassiskt svenskt fredagsmys med tacos följt av Postis Per och Wild Kids på TVn och en stund i mörklagt barnrum under nattningen tog energin slut och både jag och Katja somnade tvärt i soffan. Jag vaknade lätt omtöcknad strax före midnatt och insåg att min mossiga hjärna inte skulle klara att panikblogga – bättre att ta två inlägg dagen efter istället. Så här är det första av dessa!

Dag 38 i #blogg100

Vill du ha en snigel på iPaden?

Dagens Nyheter skriver idag att Radiotjänst börjat kontakta ägare till datorer och surfplattor för att påtala kravet på TV-licens för innehav av dessa enheter. Orsaken är att SVT börjat sända hela sitt utbud live på nätet via SVT Play.

Jag kan inte låta bli att associera till Radiotjänsts klassiska reklamfilm ”Vill du ha en snigel på ögat”:

http://youtu.be/nw5jnJiLxNI

Lagen om TV-licens har spelat ut sin roll nu när alla möjliga olika sorters terminaler kan användas på att se på ”TV”. När näst intill alla svenskar nu anses vara innehavare av en licenspliktig utrustning är det dags att lägga kostnaden för de TV- och radioutsändningar vi vill finansiera gemensamt i samhället på skattesedeln. Jag tycker det är dags att sluta särrediovisa kostnaden helt och lägga in den i statsbudgeten tillsammans med allt annat vi bestämt oss för skall finnas i det offentliga Sverige. Att ta in pengarna via Skatteverket istället för via Radiotjänst sparar åtskilliga hundra miljoner kronor som istället kan läggas på bättre innehåll eller för att sänka kostnaderna.

Ansvariga politiker måste erkänna att Radiotjänst bara är en regionalpolitisk stödåtgärd och se till att det avvecklas snarast! En skattefinansiering av TV och radio gör det också rimligt att diskutera vilket innehåll våra gemensamma sändningar skall ha och vad som kan tas över av kommersiella aktörer.

 

Dag 36 i #blogg100

 

Lögn, förbannad lögn och statistik – tåget är i tid

Man brukar säga att det finns tre sorters lögn, nämligen lögn, förbannad lögn och statistik. I söndags rapporterade Sveriges Radio om att Trafikverket ändrat definitionen av vad som anses vara ett försenat tåg, från minst fem minuter efter utsatt tid till hela femton minuter. Personligen tycker jag det flyttar siffrorna på tågens förseningar från statisken till lögnen.

Redan 7 juli 2012 skrev Sydsvenskan om samma sak, troligen har Sveriges Radio lyft frågan nu efter att statistiken för förra årets tågförseningar redovisats och uppvisat en omotiverat stor förbättring från tidigare år. Enligt den nya definitionen var nästan 97% av de svenska tågen i tid under förra året.

Orsaken till den ändrade definitionen är höjd i dunkel, och skylls på både jämförelse med andra trafikslag, hur man gör i andra europeiska länder och en uppgörelse mellan Trafikverket och tågbranschen. Ingen verkar dock ha funderat över hur vi resenärer som kunder till tågbolagen uppfattar det. Jag tror att den tidigare definitionen där allt över fem minuter efter utsatt tid anses vara en fördröjning är betydligt mer i linje med den allmänna uppfattningen. Att ta en ”akademisk kvart” är inte tillåtet i de flesta andra sammanhang. Att den ansvariga myndigheten fifflar med siffrorna på detta sätt är minst sagt anmärkningsvärt och borgar inte för något större förtroende.

Deeped bloggade på samma ämne igår och visade hur befängt det nya måttet är genom att vända på situationen – tänk om vi resenärer skulle tillåtas vara femton minuter sena till tåget?

Edit: Egentligen skall det ju vara ”vit lögn, förbannad lögn och statistik” – men poängen kvartstår.

 

Dag 35 i #blogg100

 

En tjusig minidrive

Nifty Minidrive

I fredags kom den då äntligen – The Nifty MiniDrive. En smart men pytteliten plastbit med några kontakter och en eloxerad aluminumkant som gör att jag kan bygga ut lagringskapaciteten på min laptop.

The Nifty MiniDrive är resultatet av ett Kickstarter-projekt som jag var med och finansierade i somras. Två killar från Storbritannien med en bra idé på hur man genom att skapa en liten adapter för små minneskort i micro-SD-format som passar i kontakten för vanliga SD-kort kunde bygga ut den inbyggda hårddisken på Apples bärbara datorer sökte crowdfunding på Kickstarter för att genomföra sin idé – och fick in 35 gånger de önskade pengarna. Intresset var uppenbarligen större än de trott. Som så många andra projekt på Kickstarter som lyckas med sin finansiering fick de lära sig den hårda vägen hur det funkar att skapa en produkt för en massmarknad och att lägga ut tillverkning i Kina, och det tog också nästan 50% längre tid än planerat innan de kunde distribuera produkten till oss finansiärer.

Resultatet ser bra ut och jag väntar bara på att få tillfälle att köpa ett minneskort för att kunna montera den i min dator – kul att se att idén som lät så bra också funkar i praktiken.

Jag gillar den här typen av projekt på Kickstarter – den som har en bra idé med ett annorlunda tänk kan få hjälp att genomföra dem. Små kluriga prylar är väl så intressanta som de jätteambitiösa och avancerade projekten – det är bra idéer som får mig att sträcka mig efter kreditkortet…

 

Dag 34 i #blogg100

Flyg med mossiga värderingar

Igår flög jag Göteborg – Stockholm och kunde inte låta bli att fundera över hur piloten presenterar sig och besättningen. Han presenterade sig själv och sin manlige styrman med för och efternamn, medan den kvinnliga personalen i kabinen bara presenterades i samlad grupp med förnamn.

Är det ett gammaldags stereotypt tänkande kring vem som står högst i rang ombord eller ännu värre synen på män och kvinnor som skiljer sig? I mina ögon kör piloterna en upphottad buss, medan personalen i kabinen står för hela kundupplevelsen. Det är de senare som är viktigast för oss passagerare och de borde åtnjuta minst samma rang och respekt som sina kollegor längst fram.

Dags för flyget att ta sina värderingar in i 2000-talet?!

 

Dag 33 i #blogg100

Nya tankar och ny energi efter SSMX

Idag har jag tillbringar dagen i konferensavdelningen på Hotell Hilton Slussen i Stockholm tillsammans med ca 150 andra personer som på olika sätt arbetar med och lever på internet och i sociala medier. Konferensen heter Stockholm Social Media Exchange, eller helt kort och gott SSMX och är en knytkonferens, det är alltså deltagarna som skapar och delar med sig av innehållet.

Konferensen fokuserar mest på innehåll, kommunikation och affärer på nätet, inte så mycket på teknik. Jag har bland annat lyssnat på ett föredrag om hur Unionen använde sociala medier i sin kommunikation under SAS-krisen förra året och deltagit i en diskussion om opinionsbildning i sociala medier. Som vanlgt när jag är med på den här typen av konferenser så filmade och streamade jag en del, vill du t ex se vad vi diskuterade om opinionsbildning kan du göra det här nedan.

Jag passade också på att marknadsföra WebCoast, den knytkonferens jag själv är med och arrangerar i Göteborg om knappt en månad. Förhoppningsvis blev några deltagare nyfikna och kommer och besöker oss på WebCoast också.

Det jag tar med mig hem är en del nya tankar och idéer, men allra mest inspiration och ny energi. Vad mycket kul saker man kan göra med sociala medier och internet!

 

Dag 32 i #blogg100